Låt mig få slippa vara sorgsen..

Det får inte skakas om och rivas upp igen. Jag kan inte hantera mer.
Du ska hjälpa N med innebandyklubban men jag drar mig för att göra slag i saken. N tjatar ihjäl mig men jag vill inte träffa dig, är rädd för vad jag kommer att känna.

Är livrädd för att stöta på dig på krogen på lördag, samtidigt som jag inte vill något hellre.
Jag vill inte gå ut alls längre. Jag vet inte om jag orkar hålla fasaden uppe en hel kväll. Jag kommer inte att våga dricka, jag är rädd för att jag hamnar i situationer där jag gör/säger något som jag måste ta konsekvenserna för efteråt.
Funderar på att gå hem tidigt för att slippa all fylla.

Jag vill vara själv- utan krav.

Jag vill gömma mig & komma fram när jag känner mig hel igen.