Man kan inte se klart när ögonen skyms av tårar

Skuld och sorg, men jag skjuter bort det och låter det vara tomt & blankt. Jag inbillar mig att det blir lättare då.
Känslan av att saker är oklara och att jag inte hunnit prata färdigt finns ständigt inom mig.. Men jag vet att det bara finns en väg att gå nu, hur ont det än gör.

95% av alla tankar jag tänker imorgon kommer att vara samma som idag

Har suttit som ett vrak hela dagen med håret åt alla håll.. Jag mår förvisso bra(bättre) nu men hjärnan har skavsår av allt tänkande och mardrömmar som varit under helgen.
Nu tänker jag att det är dags för nytänkande efter insikten om att 95% av alla tankar jag tänker imorgon kommer att vara samma som idag. Det är dags att börja tänka annorlunda om det ska bli nån ordning.
Jag känner dock att jag är tacksam för denna tid av depp.. att jag tagit mig tiden till att reda upp & TILLÅTA mig själv att må dåligt istället för att göra som alla andra och hymla.
Jag är stolt och tacksam att jag varit ärlig och inte hållit en skit inom mig, jag har utagerat varenda liten aggression och besvikelse i kroppen och tack vara det känner jag mig själv bättre än nu någonsin. Jag har utvecklas och kommer bara att kunna bli en bättre version av mig själv efter det här.
Jag vet vem jag är i detta och kan därmed stå upp för det utan att vara rädd för vad andra ska tycka. Det är en lättnad.

Titanic... the "unsinkable" ship

Jag har suttit & skrattat tillsammans med en kompis åt detta klipp ikväll. Det stämmer väldigt bra in på min senaste relation/stora kärlek. Man skulle kunna sammanfatta 5 år(och min långa näsa) ungefär såhär..


..but this ship cant sink!

splash!

Jag är alltså den förvirrade gubben & "vår" relation är skeppet.. om jag ska förtydliga denna ytterst dåliga humor.

Allt du tänker drar du till dig

Lagen om attraktion.
Skulle vilja skriva så mycket om detta då det var något jag levde efter förut men glömt bort det i min svacka- och nu är det tillbaka självklarare än någonsin.
Åh, det känns som att jag spillt tid i min negativa spiral och därmed dragit till mig mer negativa saker istället för att bryta cirkeln med positivt tänkande.
Jag ska göra ett seriöst försök nu att återfå min tillit till detta men i min återfunna "tro" behöver jag först bevisa för mig själv att det fungerar.. Jag VET att det funkat förr, som vilken annan naturkraft som helst.. Läs mer här!

Citerar:
”Lagen Om Attraktion är väldigt lydig. När du tänker på det du vill ha och koncentrerar dig på det med hela din kraft och intention, då kommer Lagen Om Attraktion att ge dig precis vad du vill ha, det slår aldrig fel. När du ägnar din uppmärksamhet åt det du inte vill ha, till exempel ”Jag vill inte komma försent”, hör inte Lagen Om Attraktion att du inte vill ha det. Den manifesterar bara det du tänker på och därmed dyker det upp i ditt liv om och om igen. Lagen Om Attraktion tar inte ställning till vad du vill eller inte vill. När du riktar din uppmärksamhet mot något, oavsett vad det råkar vara, framkallar du i själva verket det och gör det till verklighet.”

Räkna ut ditt BMI

Det står att jag är normal.. D va ju bra. Klocka på länken & kolla Ditt.

Nu ska jag laga mat mitt i natta! Gött d, är fan skönt att man får bestämma själv egentligen.

Sorgliga substitut

Åkte och handlade ikväll, tog flera omvägar hem- alla låtar på radion gick rakt in i hjärtat.
Kom hem- slängde maten i kylen samtidigt som jag tog på mig löparskorna och stoppade hörlurarna i öronen under mössan.
Kändes som bitande kyla ute även fast det var plusgrader. Den klumpiga isen på backen gjorde att jag trampade snett och halkade då & då. Men jag sprang- fort genom hela bostadsområdet & in i nästa joggade jag med andan i halsen.
Vetskapen om att ditt hus var inom synhåll gjorde mig illamående- Jag gick i rask takt förbi den gatan medan jag höll händerna som skygglappar vid ansiktet för att inte råka titta dit.
Jag sprang genom hela staden och musiken dånade i hörlurarna, paniken som inte ville försvinna gjorde att jag orkade lite längre och jag fortsatte. Jag vände om och sprang i uppförsbacke hem. Samma rutin när jag började närma mig hans gata igen- skygglappar på och blicken i marken.
Äntligen hemma- svetten rann på ryggen.. Men jag kände mig lättare.
Jag fortsatte direkt hemma att döva paniken.. med semla- och direkt efter- en semla till (beprövad metod)..
Jag tog en sömntablett och medan jag väntade på att den skulle verka la jag mig i badet. Där låg jag tills kroppen kokade, jag skickade iväg några desperata sms från badkaret men med fel svar tillbaka- då gav jag upp.
Jag la mig i sägen med datorn i knät- tröstshoppade & det blev en del som klickades hem - jag började lugna mig, började glömma för en stund...
Men kom snabbt tillbaka till verkligheten igen när det pep till i telefonen- paniken och äckelkänslorna tillbaka igen.
Jag gick in på toaletten- stoppade fingrarna i halsen och kräktes tills det var tomt i magen- Lättnad.
Jag svarade på sms:et- funderade på att springa ett varv till men en till sömntablett fick det bli.
Nu väntar jag på att däcka sittandes. Jag vill inte sova, jag vill inte vakna om det ska vara såhär.
Jag tar ett bad igen nu- imorgon väntar ännu en mardröm.
Jag hatar mig själv. 

Jag har dig i mitt hjärta

Jag börjar se en ljusning- eller åtminstone börjar jag se svaga blinkar om vem jag kommer att bli när jag fått ordning på alla bitar. Äntligen vågar jag släppa ut allt mörker och in med lite ljus.
Jag kan andas fritt, jag måste öppna mina ögon och våga se mina möjligheter. Jag behöver bara lite mer eftertanke & trygghet för att riktigt våga mer. Men det är en stor lättnad att veta att det fortfarande finns ett hopp kvar inom mig. Jag trodde jag tappat det. också..


Jag går vidare i livet och håller sorgen bestämt instängd, inom mig. Men trots det kan jag ändå föreställa mig att jag kan komma att bli lycklig i framtiden... Om jag bara gör rätt val tillräckligt många gånger. Jag ska försöka med det nu.