Sorgliga substitut

Åkte och handlade ikväll, tog flera omvägar hem- alla låtar på radion gick rakt in i hjärtat.
Kom hem- slängde maten i kylen samtidigt som jag tog på mig löparskorna och stoppade hörlurarna i öronen under mössan.
Kändes som bitande kyla ute även fast det var plusgrader. Den klumpiga isen på backen gjorde att jag trampade snett och halkade då & då. Men jag sprang- fort genom hela bostadsområdet & in i nästa joggade jag med andan i halsen.
Vetskapen om att ditt hus var inom synhåll gjorde mig illamående- Jag gick i rask takt förbi den gatan medan jag höll händerna som skygglappar vid ansiktet för att inte råka titta dit.
Jag sprang genom hela staden och musiken dånade i hörlurarna, paniken som inte ville försvinna gjorde att jag orkade lite längre och jag fortsatte. Jag vände om och sprang i uppförsbacke hem. Samma rutin när jag började närma mig hans gata igen- skygglappar på och blicken i marken.
Äntligen hemma- svetten rann på ryggen.. Men jag kände mig lättare.
Jag fortsatte direkt hemma att döva paniken.. med semla- och direkt efter- en semla till (beprövad metod)..
Jag tog en sömntablett och medan jag väntade på att den skulle verka la jag mig i badet. Där låg jag tills kroppen kokade, jag skickade iväg några desperata sms från badkaret men med fel svar tillbaka- då gav jag upp.
Jag la mig i sägen med datorn i knät- tröstshoppade & det blev en del som klickades hem - jag började lugna mig, började glömma för en stund...
Men kom snabbt tillbaka till verkligheten igen när det pep till i telefonen- paniken och äckelkänslorna tillbaka igen.
Jag gick in på toaletten- stoppade fingrarna i halsen och kräktes tills det var tomt i magen- Lättnad.
Jag svarade på sms:et- funderade på att springa ett varv till men en till sömntablett fick det bli.
Nu väntar jag på att däcka sittandes. Jag vill inte sova, jag vill inte vakna om det ska vara såhär.
Jag tar ett bad igen nu- imorgon väntar ännu en mardröm.
Jag hatar mig själv.